Det vore så himla tråkigt och meningslöst. Ibland önskar jag iofs att jag var det lite mer, att jag inte tog så stor plats. Om man ändå vore lite mer lagom. Jag är för mycket av allt. Om jag är glad för något så är jag bamse super skit glad, om jag är ledsen över nått så går hela världen under, om jag är lite irriterad på nån kan den lika gärna dö och om jag tycker ett skämt är roligt då ska jag skratta högst av alla. Man får inte ta för mycket plats, man ska prata lagom mycket, skratta lagom högt, vara lagom tjock, dra lagom roliga skämt och vara lagom grov i mun. Jag tycker om att prata för mycket, skratta för högt, vara för tjock, dra för roliga skämt för mitt eget bästa *fniss* och vara alldeles för grov i mun. Man måste ju passa på att leva livet fullt ut när man väl lever, vem vet det kanske inte finns något liv efter detta :O Och om det nu inte finns det så vore det ju för träligt om man har slösat bort massa känslor, skratt och kakor bara för att man ska vara lagom och passa in.
Frågan jag ställer mig, är lagom verkligen bäst?
3 comments:
skratta tills du dör, gråt tills tårarna tar slut, är tills du spricker..det är alltid det bästa!
nej kiwi, lagom är aldrig bäst! tänk om alla vore så där lagom, hur tråkigt vore det inte då?
fortsätt som du gör, det funkar alldeles utmärkt! ;)
Det där med lagom är faktiskt ett intressant fenomen, och om jag inte minns fel så är det svenska språket det enda språket som egentligen har ett ord för just lagom. :O Det måste betyda att det är det ideala här, och på nåt sätt känns det så... Tycker och är man inte som "alla andra" s.k lagom-människor så är man helt plötsligt för mycket. Tycker inte riktigt argumentet håller alltså... Så min vän, keep up the good work ;)
Post a Comment